Vart går gränsen för djurplågeri egentligen? Var inne på GP;s hemsida och hittade denna;

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=417&a=409126

Vilket handlar om att man ska stajla sina fjäderfän. Alltså tänk er att man pimpar en höna! Klipper och fönar! På en @#"%& höna! Jag känner att de verkligen är på gränsen för djurplågeri.

Låt de stackars pippifåglarna vara och skaffa en unge att sminka och pyssla med håret på.. Fattar inte ens hur man kommer på tanken att pimpa en höna :S

Gjorde ytterligare ett sådant test. Om jag nu skulle få för mig att strippa, vilken låt skulle de då vara?

Komiskt nog blev de;

Your Stripper Song Is

Pour Some Sugar on Me by Def Leppard

"Love is like a bomb, baby, c'mon get it on
Livin' like a lover with a radar phone
Lookin' like a tramp, like a video vamp
Demolition woman, can I be your man?"

Break out the baby oil, you rock it old school.

Den låten lyssnade jag på samtidigt som jag fick svaret.. Gissa att jag fnissade, så de är la lika bra att slänga av min kläderna här i min ensamhet. De är ju ändå dags att sova liksom.

Jag och Linda har bestämt oss för att vi ska fortsätta vara kulturella, så därför ska vi gå och kolla på;  "Skriv upp mig, jag ska med på varenda djävla utflykt!"

Det ska bli lite spännande om inte annat. Vi har skrivit upp oss på www.Teaterlistan.se för de är så tufft ^^ De är vårt bidrag till ett mer kulturellt samhälle. Eller ja, att vi blir lite mer kulturella iaf. Tror ärligt talat inte att jag har använt ordet kulturell så här många gånger i ett ända sammanhang.. Usch haha vad är de som händer med mig?

You Are an Egg that Looks Like a Chicken


 

Cute but totally completely confused.

Så jag är söt, men förvirrad.. Haha de är alltid härligt att höra. Fast iof skulle de kunna stämma in på vem som helst egentligen.

Nu är de snart påsk. Jag gillar påsken. Den är härlig. Påsken är som jul, utan tomtar, julskina och julklappar. Så jag klarar mig väldigt bra faktiskt. Sedan får man äta god mat med familjen.

När jag tänker påsk, så blir de att tankarna dras mot ägg, färglada kyckligar och teckningar och barn utklädda till tanter. Påskharar, godis och ris med fjädrar i.

Att tänka in att detta var då Jesus dog för mänskligheten tycker jag kan bli lite svårt att se de hela i under detta. Man får mer en bild av Jesus som äter påskägg och choklad under den sista måltiden. Som om han bröt av ett öra från en choklad hare och sa "ta och ät, detta är min kropp..." och sedan tar han tag i påskmusten "ta och drick, detta är mitt blod..." Fatta va komiskt de hade varit.

Undra om de hade lockat fler människor till kyrkan? Sedan tror jag att Jesus hade varit söt i en batikad (rosa, gul, lila och orange = påskfärgad) klänning, istället för en vit som han alltid har. Lite påskliljor i törnekronan kanske?

Ni vet när man börjar ett nytt jobb, så känns allt bra. Man ser alla bra saker, alla människor och alla möjligheter. Men ju längre tid de går, ju mer inser man att denna lilla bubblan som man vill ska finnas, den bara försvinner. De kan ju alla räkna ut egentligen. Men de är så mycket snicksnack (läs skitsnack om du vill.) Lite småskole metoden "Berättar inte du för mig, så berättar inte jag för dig." Även om verksamheten faller.

Att jobba i kyrkan för mig har varit att, då är man en förebild. Men om inte ens vi i kyrkan kan försöka lösa våra problem och konflikter, hur kan vi då gnälla på att världen ser ut som den gör? Om vi själva har gett upp?

Vi som är kristna, vi pratar mycket om förlåtelsen, budorden och hur lätt och fint allt är. Men att ha sin tro som sitt jobb är då inte lätt vill jag lova. Samtidigt som du ska hjälpa andra att brottas med div. frågor, så ska du brottas med dina egna. Du ska ta hjälp av din egna tro, men inte låta den ta över ditt arbete.

Nu är jag relativt ny i "jobba i kyrkans"-värld. Så jag får väl skapa mig mönster. De som jag är rädd för är att bli den klassiska "Jag gör som jag alltid har gjort, för de är enkelt och bekvämt." Jag vill känna utmaningar i mitt jobb. Och slippa allt gnäll och allt "bekvämt"

God morgon.

Nu är de snart dags att gå till jobbet. De är onsdag morgon och de är tidigt. Känner verkligen att ögonen går i kors. Helt galet egentligen att man inte lägger sig tidigare än vad man gör. Hade jag gått och lagt med när jag var påväg första gången så hade jag antagligen varit lika trött nu ändå.

Eller så är de bara så att min säng är sjukt skön och jag har en dragningskraft till den som är enorm. Man kanske ska ha en dragningskraft till något annat, så man inte sover bort hela dagarna när man är ledig, utan faktiskt kommer upp och gör prylar.

Sedan har jag precis konstaterat att min pappa är knasig. Han stod i hallen, tittade på mamma, och säger de mest knepiga sakerna. Men men sådan är min pappa. Jag antar att de hör till.