Luften försvinner, de gör ont.

Synen försvinner, allt ses är grått, sedan svart.

Hörseln försvinner, allt hörs är din egna panik.

Värken kommer, de gör ont i magen, armarna, benen.

Orkar inte stå.

Svårt att andas. Får inte fram ett ljud.

Tårarna rinner ner för kinderna.

De känns som man ska spy.

De runt omkring säger "hon ska spy"

Säger ingenting, paniken sprider sig i ögonen.

Försöker gestikulera. De förstår inte.

Har ont, är rädd.

Orkar inte stå.

Svårt att andas. Får inte fram ett ljud.

Tårarna rinner ner för kinderna.

De känns som allt försvinner.

Kommer ut. Där finns luft. Utomhus är bra.

Syret slår bort de mesta som gör ont.

Sitter ner. Synen kommer tillbaka.

Kan prata, men istället så faller tårarna.

Orkar inte tänka.

Lättare att andas. Får fram ett ljud.

Tårarna rinner ner för kinderna.

De känns som allt är påväg tillbaka.

Du ringer din pappa. Du andas.

Du skakar, du gråter.

Du vet inte varför...

---------------------------------------------------------------------------------

De orden får beskriva vad som hände ikväll på Expomässan (tatueringsmässan). Är hemma. Pappa kom och hämtade mig. Har inte ätit något konstigt, och inte druckigt något konstigt. För senast jag år och drack något, så var jag hemma och åt middag. Kommentar jag fick av Skövdes (jag kallar honom så, han heter Andreas egentligen) polare var "så mår jag efter varje helg".

Sitter och tittar på "SO you think you can dance" De är ju verkligen helt hysteriskt roligt. Jag vet att jag inte kan dansa. Visst har man önskat sig den genen ibland, men hey, man kan inte få allt.

Men vissa av de som är med i detta programet, de är ju till och med sämre än mig. Och de vill inte säga lite. *Skratt* Vissa, man vet ju inte ens vad de tänker de går in där och kör sin "grej" eller ja, helt galet är de iaf.

Fast några av de tjejerna som är med där i är ju helt galet starka i kropparna.. Om man ändå vore de *skratt*

Ny dag med nya möjligheter. Innan den nya dagen kan börja ordentligt ska jag nog börja med att vakna.

Så därför lägger jag in en gammal favorit i repris. För jag tycker att den är så himlans härlig. Max Andersson heter han som målat den.

Till Maggan vill jag bara säga; jag är hel, jag lever och jag är glad.. Haha vi ses på måndag =)