Ville bara säga att idag har varit en väldigt bra dag, slapp och skön, heja heja. Vi hörs imorgon, då blir de klippning...

hej hej  

Onsdag morgon, och de är tidigt! Gnuggar sömnen ur ögonen, och funderar på de saker som skall hinnas med innan jobbet. Men har en glad känsla i kroppen, de är skönt. Ska försöka fåtag på min fastighetsskötare idag, men de är väl lättare sagt än gjort skulle jag tro. Dom måste ju vara ett släkte för sig själva, bara de att de svarar i telefon hade ju underlättat...

Glömde min kalender på jobbet igår, så jag har kännt mig lite naken! Lever för min kalender! *skratt* nja, tillvissdel tyvärr, men ja, sådant är väl livet, att man ska vara så effektiv som möjligt på så kort tid som möjligt.

Var på teater igår, såg en föreställning som hette Stjärnan, och om den kan jag säga; riktigt skum!

Hej hopp, nu ska jag göra annat, vi hörs sedan eller imorgon =)  

Denna veckan har jag fyllt på lite vuxenpoäng! Igår skaffade jag Ica-kort, och nu kommer jag snart åka in till stan för att pyssla med lite andra vuxengrejor! 

Just nu tittar jag på "unga 90210" lagom inspirerande, sedan blir de stan, och efter de till jobbet och jobbi-jobba en stund, och ikväll blire teater med ungdomsgruppen =)

Jag vet att jag varit kisskass på att uppdatera den senaste tiden, vilket troligtvis var de som jag skrev i de senaste inlägget med, kanske ska göra så att lägga bloggen som startsida så att jag får tummen ur.

Är de inte lite typiskt att sist om att våren är på väg, och dagen efter så tog jag på mig skinnjackan iaf, för jag tänkte "så kallt är de inte" men tji fick jag och de började snöa! =/

Jag inser att jag har varit kolosalt dålig på att uppdatera, men jag tänkte jag skulle ge de ett försök idag! De är inte de att jag inte viljat uppdatera utan mer att jag inte riktigt har haft tiden. Men nu så!

De är vår ute! De är riktigt härligt och känna solen värma ansiktet ute, så man känner att de kanske är dags för vårjackan! Men åandra sidan, när man som jag jobbar kväll så är de riktigt kallt och komma hem med bara en tunn jacka, så man får väl hålla sig i den varma jackan 2 veckor till eller så! =) Heja våren! Du är så välkommen!

Känner mig yr varje gång jag ställer mig upp, även när jag sitter ner... De är en skum känsla, undra varför de blir så? Kanske saknar någon viktighet i kroppen som borde finnas där som jag har lite av? Känns skumt iaf, kanske bor de en virvelvind i min hjärna? De skulle då förklara en hel del! *Skratt* Som sagt, känner mig inte riktigt närvarande, riktigt skum känsla... Hur som helst, kanske försvinner den om man gör lite chokladsås till glassen?

Har du någonsin känt ångest när du tittar på ett tomt papper? Att känna att jag kommer förändra utseendet på detta papper. ”De är Mitt val.” Men nu sitter jag här och försöker komma fram till vad jag ska skriva, men istället blir jag distraherad av allt som är runt omkring mig.

Jag har alltid haft svårt att skriva uppsatser, men när de sätter pressen på mig och säger att jag får skriva om vad jag vill, så känner jag mer utav en panik som pågår inom mig. De är svårt nog att hitta information när de ger mig ett givet tema, men nu fick jag ett tomt papper, och i och med de en tom hjärna.

Jag skulle nog vilja våga mig på att säga att jag är en underlig person. Vilket inte betyder att jag tror på de där med ”vi är alla unika som snöflingor” för de är vi inte... De finns bara X antal hårtyper, färg, form, egenskaper och braigheter/dåligheter och risken att någon inte är som jag, känns ju inte så stor, ibland får jag lite ångest när jag tänker på de, för tänk om den personen är en bättre jag än vad jag är? Går de? Hur som helst, underlig person, de var där vi var. Jag vet inte, folk säger så mycket, ibland vet jag inte, jag gnäller lite, för de känns som de är de som jag ska göra i de läget, men egentligen bryr jag mig inte så noga.

Uppsats, uppsats, uppsats... Jag blir galen, vad ska jag skriva om? Kan man skriva en uppsats om... ja, eller nej, eller fan jag vet inte...

Jag säger inte mer än vad jag behöver, men jag tänker mycket, tror mycket, men vad spelar de för roll nu? Ingenting spelar längre någon roll, förutom denna uppsatsen. Men kanske om jag stirrar på detta papper tillräckligt länge så kanske de kommer ner några ord på de.... Kanske...

Jag har de! Jag ska skriva en uppsatts om livet, mitt liv, om att leva, om att finnas, om att älskas... De vi kallar livet! Bara för att jag har kommit på vad uppsatsen ska handla om så är pappret fortfarande tomt. Jag är rädd för att skriva fel, att ha fel, tänk om jag har fel? Tänk om jag inte kan så mycket om livet som jag tror mig kunna... Känner mig lite ambivalent... Någon som jag borde kunna saker om livet, om allt som är vackert och sprudlande i allt elände och kaos, att finna skönhet i skräp och att leva för dagen med sikt på framtiden.

Jag vill kunna se med värme på liv som jag en gång kallade för mitt, om livet som jag levde, delade, till viss del älskade, till viss del hatade... De livet som jag kände mig likgiltig inför, för skratten som jag delade med dem jag älskade, för tårarna när något rörde min själ. Känslorna ligger mig väldigt nära, kanske är de därför som jag har väldigt lätt för att skratta? För att gråta? För diverse andra känslor som ligger där emellan och bredvid. För livet är idag inte som de än gång var, då jag trodde på de hela, på skapelsen och fjärilarna, att man kunde stå på molnen, hoppa och drömde om att flyga...

Jag har varit bland molnen, jag har flugit, men fortfarande är drömmen fortfarande en dröm, då de inte alls var som jag trodde de skulle vara. Är jag bortskämd med mina drömmar? Eller är de min verklighet som var, som jag var bortskämd med... Vem är jag att säga? Vem är jag att dömma... Jag är bara en, ja, vad är jag? Jag är bara den som ska skriva en uppsats, vare sig mer eller mindre, men jag vill hellre vara mer.