Jadu. Världens gång, världens gång. Ibland känns de som om man predikar för döva öron. Folk som frågar om saker, fasten de inte vill höra svaret, eller ens åsikt egentligen. Är de då ens någon mening att ge ett svar?

Jag vet faktiskt inte. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte. Inte. Alla dessa inten. De förföljer mig. Jag vet inte. Eller vill jag inte veta? De sakerna som jag vill veta, är svaret på frågan; Varför. Men de svaret får jag aldrig.

Dock fick jag svar på en fråga idag, som jag ville veta. Men den har inte ändrat något, bara bekräftat. Jag kommer gå vidare. De vet jag. Känns skönt att släppa. Fasten de var länge sedan nu. Men jag mår bra. Jag mår väl egentligen bättre än bra. Jag lever, jag andas, jag trivs.

Här ligger jag och duger - Bob Hansson