Jag sovit apdåligt inatt.. Ingen aning varför. Kanske för att detta är en jobb vecka? (Friday du vet att de är så) Kom väl hem alldeles för sent igår för att gå upp 06.00 idag. Men de är smällar man får ta, skall till Skara Sommarland idag (leka, dansa skratta och ha kul, plus att jag får betalt för de med.)

Pappar har stekt ägg nu på morgonen. (Det luktar ägg i hela lägenheten) om de finns något som jag inte gillar på morgonen så är de nog lukten av just det.

Skall fylla på min telefon idag, fattiga jag. Men nu skall jag sätta igång och göra lite frukost och massek så jag kan ha med mig till Skara så jag slipper svälta. (Friday de är väl ingen risk?)

• Gårdagens skönste samtals del:

(Friday säger till Thea och Alexandra under glassfrossan på Jenséns)

Friday; Men han är ju apful, han ser ut som en trafikolycka..

(Sedan hinner jag inte längre, för jag inser att Servitören står vid bordet bredvid och lyssnar på vad jag säger, avbryter mig och...)

Servitören: Han måste vara väldans ful då du!

(Jag, Thea och Alexandra bryter ihop!)

Träffade Thea idag. Det var väldans kul. Kommer sakna henne då hon flyttar tillbaka till tyskland på fredag. Det är helt knas, hon har varit i Sverige i 10 månader och pratar redan bättre svenska än mig (Fast Friday, du är visserligen helsvensk och född i sverige och allt de där, så lite bättre borde du väll vara?)

Vi hade en café runda, sedan satt vi och fnissade och glodde på folk. Det var väldans kul då jag lärt mig dom tyska orden för fjortis och brat (För de är väääldans nödvändigt Friday)

När vi satt och väntade på en annan kompis (Alexandra) så träffade vi två snubbar (dom hade namn, men jag minns dom inte) och jag? jo jag gjorde bort mig, som alltid. När Alexandra kom så sa hon den geniala idéen om att gå till Jenséns och äta glassbuffé. Sagt och gjort så gjorde vi det. (Det var för övrigt apgott! Men jag åt nog alldeles för mycket glass skulle jag tro!)

Jaja, Blev raggad på av diversepersoner (Friday var ovanligt het igår) Men men jobb idag, så att hänga med servitören ut och festa kom inte på fråga (Friday är trött)

Ich will geschlafe am das gekuddschen. Schlafe Gott! Auf Wiedersehn

Varför är det som de är? Alla leenden? Alla gladhet?

Varför är de?

Varför aldrig ta sig tid till att vara? All uppriktighet?

Varför aldrig?

Kan man lära sig att se. Se de som man aldrig sett. Se de gamla med det nya? Det skulle jag vilja. Att lära mig se alltså. Se världen. Se landet, staden. Se mig själv. Framför allt se mig själv. Se mig som du ser mig. Jag vet vad jag ser. Vad jag ser skall jag dock inte gå in på. Alldelse för krångliga ord. De hjälper inte att jag vet vad orden betyder. Är inte ens säker på att de är verkliga ord. Men orden jag känner, är orden som är jag. Vad händer då om dom inte överensstämmer med dina? Försvinner då min existens i det som är jag? Eller är det du som har fel? Eller har vi kanske båda fel. Då både du och jag ser överjaget?

Vilket är mitt jag? Vem är jag? Vem är jag bortom de faktumet att jag är Frida, syster, vän, dotter? Bortom alla titlar? Bortom allt alla någonsin trott och kännt. Det som är i själ och hjärta jag. Allt jag vet, är att jag är en människa, med känslor, precis som du.

Hon sitter där i sängen. Hon drömmer om änglarna. Änglar i alla storlekar , färger och former. De är hennes egna. Hon berättar inte för någon om änglarna längre. Hon gjorde det en gång, och allt hon fick var ett leende och ett hånskratt. Ett sådant; "lilla flicka, väx upp!" Det var länge sedan hon växte upp. Mycket länge sedan. När hon fortfarande var ett barn.

• Tankarna och känslorna. De är som änglarna, tycker hon. När de lyser i gult och rött.

När hon fortfarande var ett barn. Åren kom, åren tog. Det hon älskade, uppskattade. Borta var de. Lyckan går. Den bara går och går och går. Kommer aldrig fram, till henne! Hon ser alla, som tar vad dom kan få. Men hon är inte sådan. Hennes selektiv står ivägen för logik.

Hon vill bara se de gula och röda änglarna. Dom inbringar hopp och harmoni. Men hon ser bara de mörkblå och bruna. De som gör henne illa till mods, och ångerfull.

• Hon väntar på den stora... Den som hon skall våga lita på. Vars hand hon vågar hålla. I vars famn hon vågar vara.

Tills dess sitter hon i sängen, medan änglarna hoppar och skuttar i gult och rött

Jag har väl inte den typiska midsommaren kanske. Men jag är nöjd ändå. Bara glad att få vara. Och låtas få vara. Utan förbehåll eller krav. Att få tänka på vad jag vill, flörta med vem jag vill (Friday, du menar att de stoppat dig förut?) Men framförallt vara den jag vill och den som jag är!

Igår så var ju flytten till Göteborg. Trångt i bilen, och de gick inte alldeles för fort att ta sig hem. (Friday somnade i bilen.) Men där påvägen gjordes ett par stopp. Så som att min syster köpte sig en bli (liten vit bubbla).

Idag har jag inte gjort så mycket. Mest bara varit. Funnits och tänkt. Samt tittat på film. Jag och bror hyrde några. (4stycken för att vara exakt)

Men va filmen "Cars" va söt.. *hihi* jag och bror satt och fnissade en del.

Åh föresten, tack Linda!!

(Friday och bror fick en låda jordgubbar

av henne, som var en himla smaskens)

Dagens råd; How to save a life med Fray är en otroligt vacker och stark låt!

-Nina, du finns i mitt hjärta varje stund och minut! Du var älskad av alla som kände dig. Och dem som inte kände dig, skulle älskat dig minst lika mycket som oss andra!

Till middag idag? ja du.. klyftpotatis och kött kanske? Jag är inte så mycket för sill om jag inte måste!(För att sill är apäckligt!) Jag har ritat en midsommarbild till er i paint. (Friday, den är ju verkligen i 5årings kategorin!)

Ord är en väldigt spännande sak.

Så mycket man kan göra med dem.

Dem kan såra, få folk att hata, älska.

Dansa, skrika, sjunga, lattja, vila.

Ord kan göra än irriterad.

När dom inte räcker till.

När man hör något man inte vill höra.

Ord är Makt. Styrka och mod.

Ord kan göra mig överlägsen.

Alla fina ord. Intelligens, Lycka.

Alla svåra ord. Högmod, Svartsjuka.

Olika ord, olika betydelser.

Ord är starka, vackra och många.

Jag vet hur jag använder mina ord.

-Vet du?

Du var alltid så vacker i mina ögon.

Ditt långa svarta hår. Din vita hy.

Dina ögon, ditt skratt, dina röda läppar.

Ditt sätt att prata, och se fundersam ut.

Vi skämtade ofta om att du var Snövit.

Fast du var väl de. En modig prinsessa.

Du var alltid så stark i mina ögon.

Du såg saker ingen annan såg.

Jag vill skrika. Jag vill hata. Gud.

Jag vill verkligen hata Gud.

Men jag kan inte. För Han är mitt hopp.

Du orkade inte mer. Han tar emot när du faller.

Men jag tror inte att du faller Nina.

Jag tror du springer, och skrattar.

Bland körsbärsträden i Nangijala.

Där har du din vita häst.

Jag tror du dansar och ler.

Du kanske tom "lånar" ängeln Gabriels harpa.

Du skrattar och spelar falska toner.

Du dinglar mer benen över molnets kant.

Jag tror du har molnbollskrig där.

Med någon du tycker om.

Du slänger med håret

Du viskar "Var inte rädda"

Vi saknar dig här nere Nina.

Som vi alltid gjort när du inte har varit vid oss.

Nu finns du alltid i våra hjärtan.

Du leder oss, när vi är vilse i mörkret.

Du är älskad!

Vila i frid!

Nu och för alltid!

Mitt liv får plats i en massa lådor. Nu är de bara datorn som är kvar. Jag har till och med tvättat fönster (för första gången) Min far, min syster och hennes sambo är här och hjälper mig. Den där spindeln (den där giganskiska spindeln) som bodde utanför mitt sovrumsfönster, är nu borta. (Syster tog dammsugaren. Så nu är den ett minne blott. Likväl den som bodde i badrummet)

Allt i köket är klart. Jag har visserligen min brödrost kvar så att vi kan äta frukost i morgon. Jag skall även till kyrkan i morgon. Säga slutgilltliga hejdået. Till folket, och till kyrkan. Till prästerna, lund och ljuset i Lund.

Rögle kloster var förövrigt ascool! (Friday tyckte dock inte att tanterna va lika coola)