(Friday skall härmed visa hur "bra" hennes "tyska"/svyska är, genom att skriva ett brev till hennes tyska vän Thea (från Tyskland, Hamburg, even.)

Hallo Thea.

Ich bin gut zuhute. Aber ich habst bin am das gejobbschen morgen zu aben. Willst Du mit mir geträfft morgen? Aber ich kannst nicht gehitten der gebåtchenterminalen. Aber ich bin zuende am gejobbchen 15.00

Ich gehoppt das ich will nicht im das gulli gefallt. Das sehr ecklisch will bist. Gefallt Du in das gulli mansmal? Ich gehoppf das nicht.

Meine schlafen bedt sint tom. So ich will im da geschslafe in eine minut. Morgen ich will wurst kauf. Aber ich will nicht gegen in das gekäft. Ich will kauf wurst zu die internät. Habt Du eine pferd zuhause?

Ich hast gesetten das tiffi.. Tiffi.. das flamingo.

Aber neu sint meine strumpfe.. Geschleft gut. Auf Wiedersehen :)

 Deine Fräuleine Qualle

Urskuggans djup föds en sorg. Svart, och oigenomtränglig. Sorgen kan virra omkring i flera år i en mörk skog. Men ibland faller ljuset in i en lite glänta. Ibland måste sorgen leta lite. I den gläntan fann sorgen en gråsparv. Som alldeles ensam satt där och åt. Men den så ut att må bra. Sorgen satt sig ner, tittade på gråsparven.

Sorgen blev rädd. Vad skulle han bli om han inte var sorg längre? Skulle han bara försvinna? Skulla han bara sväva ut i tomma intet? Men så tittade han på gråsparven igen. Och såg nu inte bara en gråsparv utan även en liten kanin. Han snurrade runt, runt runt.

Han såg för första gången de gröna bladen på träden, blommorna, alla fåglarna. Han såg havet som brusade, bäckar som porlade. Han såg höga berg. Han såg en ljus värld. Sorgen drog fram till bäcken, han tittade ner, han såg.

Allt skulle bli bra. Inget fattades honom. Nu kunde sorgen se. När han var redo så såg han. Han såg sin utväg. Utvägen var ljuset. Ljuset vi ger till varandra. Ljuset är kärlek. Inte bara mellan den som man är kär i och en själv. Utan riktig ärlig och uppriktig kärlek. Tänk va en liten gråsparv kan göra. Bara han har en gråsparvstittare...