Behövs högmodet för att skydda oss när vi är svaga? Behöver vi ha den här fasaden för att orka med? Är de bara för att vi skäms för att våga vara svaga inför någon annan?

Ibland tycker jag själv att de är skönt att slippa vara stark i alla lägen. Att bara kunna lägga de på Gud när jag känner mig svag. Att bara få finnas, bara få vara. Men fortfarande bli älskad för den som jag är, inte den för den som andra vill att jag skall vara. (men Friday du är den du är helt enkelt)

• Fast iof tror jag inte att mina vänner vill att jag skall vara någon annan än just den jag är. Det är därför jag har dom bästa och mest underbara vännerna en tjej kan ha. *Kärlek*

Om jag fick önska helt fritt när de kommer till killar (Friday du vet att detta kommer sluta i katastrof va?) så skall jag lista upp lite. Men kom ihåg, de är bara en önskelista. Det är som med tomten och önskelistan man skickar dit. Man kanske får en på 25. På sig höjd. Men jag är optimistisk. (Jaja, nu börjar hon igen)

• Kille, 1981-1987. (Friday gillar äldre killar ^^)
• Göteborgare  (Är först nu du tröttat på långdistans? Ja, på tiden de!)
• Fast jobb, eller skola.
• Egen lägenhet. (Ingen som bara lever på föräldrarna hela tiden)
• Intelligent, social, trevlig (snygg är väl ingen nackdel direkt heller;)
• Humoristisk.
• Kristen är inget krav
• Musik intresserad (stort plus vid gitarrspelande)
• Över 175cm (inge kortisar här inte)

Ja, man får inte allt.. men lite av de kan jag väl få iaf?

Nä med min tur får jag väl en kort kille som bor i norrland och spelar dragspel. Som inte nog med de är 35år och bor hemma i sin mammas källare.. Bah!!!