En stilla tår ner för min kind.

Alla minnen som består.

Du bleknar lite varje dag som är.

Bilden av dig är svår för mig.

Vi var allt, du och jag, allt, allt.

Vad de var som hände?

Det vet inte jag.

Jag fick inte vara med och bestämma.

Jag fick bestämma att de va slut.

Men var de egentligen mitt val?

Allt som är svårt.

Allt som kräver en prövning.

Allt som värker och gör ont.

Allt som förloras.

Allt som försvinner.

Jag försvann inte.

Jag behöver bara tid att resa mig.

Jag föll hårt.

Nu sitter jag och tar gruset ur mina skrapsår.

Jag sätter ett plåster där de blöder.

När jag står upp?

De vet jag inte.

Nu har tårarna slutat.

Kärlek? De vill väl alla ha.

Jag ville ha dig.

Nu känner jag inte längre hatet när någon säger ditt namn.

Nu vill jag inte skrika på dig längre.

Jag känner inte gråten när jag tänker på dig.

Jag känner ingenting.

Nästa steg är för mig.

Nästa steg är att jag skall resa mig upp.

Stå rak och stolt.

Sedan skall jag dansa min härligt de är att leva dans.

Men inte än.

Till jul kanske?

De kan ta mer tid.

Vad vet jag?

Jag är bara människa?

Men tills jag vet, så skall jag hitta mig själv.

Världen får vänta.

Lyssnade på den nya Britney låten precis. Som handlar om sex. Är inte de det sista som den bruden behöver? Alltså ärligt talat? Kan ju inte påstå att den är bra. Jag är ett old Britney fan. Eller ja va de iaf precis när hon blev upptäckt som alla andra. (Och jag erkänner de med.) Men alltså, låten var så kass så jag var tvungen att sätta igång en Aqua låt för att få slut på eländet.

Cartoon Heros med Aqua, får mig alltid glad och på glatt humör.

Jag låg och funderade på en sak igår innan jag somnade. Jag funderade på den där med perfekt och perfektion. Men att hävda att någon är perfekt, är inte de mer en personlig åsikt än en allmän åsikt? Eller?

När jag var i nedre/mitten av tonåren uniefär så hade jag en kompis som jag tyckte hade de perfekta utseendet. Hon var lång, smal och hade långt blont hår. De som stämde in på mig var att jag med hade långt blont hår. Allt jag ville var egentligen att eftersträva och likna henne. De gick sådär kan jag ju meddela. Men iaf, de jag skulle säga var att hon var den perfekta tjejen i mina ögon. Och de kändes konstigt när hon sa att hon tyckte att hon var tjock, och skulle banta. (För om hon tyckte att hon var tjock vad var då inte jag som vägde 10kg mer?)

I mina ögon försvann den delen av beundran och avundsjuka på hur hon såg ut och var. Och blev mer ett förakt då jag mådde som jag gjorde efter hennes ständiga påpekande om vikt och ideal. Jag gick inte ner något i vikt. Men jag började istället acceptera min kropp och utseende. För egentligen var jag väl relativt nöjd? Men de är svårt för alla som inte är smala när man hör smala tjejer säga att de måste gå ner i vikt. Vad skall de egentligen banta bort? Brösten?

Idag trivs jag helt med hur jag ser ut. Går på gym mer för hälsans och flåsets skull. Men de är samtidigt kul och avkopplande. Att sattsa mer på de inre ger mig styrkan. Att älska sig själv, men inte på en narccesisktnivå, utan en hälsosam och självmedveten nivå. Bara för att jag trivs med min kropp så vet jag att gå ut i bikini är en sak jag inte gör. Inte heller använder alldeles för u-ringat (oftast). Men att man nästan har tre jag;

•  Ditt arbetar jag; Där du kan vara neutral i klädstil runt dina arbetskollegor.
• Ditt vardagliga jag; När du går ut och shoppar, tar en fika på stan. Vardagskläderna, ibland som en sunkråtta, ibland som en modell.
• Ditt party jag; När du piffar till dig de där extra när du skall gå på fest, eller kanske på en spännande dejt.

För oavsett vad jag har på mig, så är jag fortfarande jag. Min personlighet är den samme. Men man kanske inte visar fullt ut i alla situationer. Men jag gillar mitt Vardags jag bäst. Där kan man hålla tillbaka, och spela ut. Där får man helt enkelt vara sig själv.

Om jag anser mig själv vara perfekt? Nej de gör jag inte. Jag är dock nöjd med saker hos mig som jag inte skulle vilja ändra. Men sitter perfektionen i utseendet eller i personligheten? Jag tror i båda. Fast perfekt för mig betyder ändå; att man är såpass nöjd med sig själv, att man inte vill ända något stort. Då är en människa perfekt. Så som hon eller han blev skapad? Varför ändra ett mästerverk?

Som många av er kanske redan vet, för de är ju ingen hemlighet, att jag och koreografiskdans eller ja, dans i största allmänhet inte går ihop. Jag är musikalisk och har taktkänsla, men när de kommer till dans så är jag hellre död. Om man inte har tillräckligt innan för västen för att inte veta bättre. Då kommer oförglömliga danser som Maccarena samt hockey-dansen fram. Dock aldrig Las Ketchup.

Jag känner mig som en gigantisk flodhäst där på golvet, där alla kan dansa och se ut som dom har kontroll. Jag har allt annat än kontroll. Bara ytterligare en kropp som rullar runt *skratt*

Därför tycker jag att de är okej att stå och hänga i baren. Men bäst av allt är de att lyssna på Hårdrock och Metal, för då är de ingen som förväntar sig att du skall dansa. Ända dansen är mer.. hopp hopp hopp och en hand i luften. Den "dansen" passar mig.

Här kommer en väldigt passande bild över hur jag ser ut på dansgolv där dom spelar R'n'B och liknande. Observera att de är ingen som är omkring mig!!

Idag skall jag till Ullared. Det är ju kul. Men de hade varit ännu roligare om man hade haft en massa pengar att spendera där. (Word, Friday!)

Jag tror väl inte jag kommer att köpa något speciellt, utan bara går omkring önska och drömma. ..

Nu är jag ledig tisdag, onsdag och torsdag i en rad. Och de ända jag hade planerat på alla dom dagarna var att jag skulle göra en sak mellan 12-13 på onsdag. Innan jag gick från jobbet idag så hade vi ett möte. Ang diff. Vi skall alltså diffa om vårat nästkommande schema, självklart på onsdag klockan 12. Så de blir bara att pallra sig dit. (Fast iof Fridays så är de närmare dit än till Majorna)

Fundersamt;

Undra om de verkligen finns Kamikazekaniner. Eller om David Baddiel bara har en twistad fantasi..

Jag fick ett sådant fint test skickat till mig. Och såklart var jag tvungen att göra testet. Då jag är testoman. (Sant Friday, sant)

Testet gick ut på att man skulle kolla på hur norrländsk man var. Så här löd mitt svar iaf;

Grattis, du är 17% norrlänsk.. "letar man riktigt noga, hittar man en norrlänning i dig. En pyttepytteliten."

På testet låter de som om 17% skulle vara en hög siffra. Grattis!! Hade jag fått sådär 88% så hade jag förstått. Men åandra sidan, så kanske de inte är ett grattis för mig, då jag kanske inte vill vara norrländsk?

Men eftersom de bara var en pyttepytteliten norrlänning som bor i mig, så skyller jag på att de är Norrlänningens fel till alla bus och hyss som jag hittat på. Appropå något annat om Norrland, förutom att jag inte varit där. (Friday, jag tror inte Mora räknas till Norrland, faktiskt) Men iaf. När jag va lite trodde jag att Kiruna var ett eget land. Och i landet Kiruna, så pratade man Kirunaska *skratt* Och där bodde Kirunaskor (kvinnliga besfolkningen) och Kirunasker (Den manliga delen av besfolkningen).

Haha så tokigt de kan bli.

Over and out

ps, en renskylt, finns dom i verkligenheten? Jag har då aldrig sett en...

Dagens tanke:

"Du kan inte rubba det förflutna, men du kan påverka framtiden!"

Vad betyder detta?