Hur kommer de sig att alla smartheter och fundersamheter kommer på kvällen? Är de för att man samlar alla de intryck man fått under dagen och dom bildar en gigantiskt stor minnes klump i mitt huvud som bara kräver att bli utspottad? Som ett garnboll?

Fast alla smartheter kanske inte kommer på kvällen? De kanske kommer på morgonen när man har hunnit att tänka igenom allt från igår, blandat med de man har hunnit tänka på när man vaknar. (Friday, som att gå på toa och att äta frukost?)

Jag skulle vilja vara i Taizé just nu. För er som har varit där vet vilket lugn man kan finna (Om man bortser från alla tyskar som är överallt, inge ont om tyskar men, ni vet.) Lugnet att få försöka hitta sig själv i en stressig vardag, som en retrit för själ och hjärta, men man får prata, skratta och ha kul. Allt detta med all den enkelhet som råder där. Tystnaden i bönen, nattvarden, bröderna, musiken. Och helt enkelt kärleken som man känner från broder Roger. (RIP!!!) Att få känna doften av regnet, blandat med blommorna.

På den franska landsbygden, och inte nog med de, alla dessa stjärnor, och ghosttrain (för alla som vet vad de är.) Men för att inte glömma, dessa gigantiska solrosfält, de är ju så gudomligt.

Jag saknar den kärleken. Att känna att man blir behövd och få känna att man får vara sig själv. En bussresa på 24timmar känns inte så tokigt när jag sitter i höstrusket och längtar tillbaka!