Vi har alla suttit och tänkt på va härligt de hade varit om vi inte varit just oss själva. Tänk om jag ändå hade varit hon, eller han. Va lätt allt hade varit. Vi lurar alltid oss själva med att de är bara vi själva som har fel och brister. Men alla andra är problemfria och helt underbara.

Men jag tror helt ärligt inte att de finns ens en endaste person som inte går igenom en livskris, upp och ner gångar och andra saker som är svårt. För vad är de vi önskar egentligen? Är de egentligen så att vi önskar att vi vore någon annan? Eller är de egentligen bara våra fel och brister vi vill bli av med? För egentligen vill vi inte vara några andra?

Visst hade de varit praktiskt om vi bara kunde säga till någon annan "här, har du alla mina fel och brister. Du får dom, jag klarar mig utan dom."

Fast är de inte så att de delvis finns? Om man tror på Jesus vill säga. Kristendomen har en väldigt praktiskt funktion. Allt som är svårt hjälper Jesus dig att bära. Hur praktiskt som helst. Tänk bara på fotspåren i sanden. Att ha den där vännen som bär en.

Jag har min egna fotspåren i sanden. De hände när jag var i Berlin i somras. Allt som jag visste, och kände till, bara rasade. Utan förvarning. De va då som jag kände en styrka. I mina vänner som var med mig där. Dom bar mig. Hjälpte mig, såg mig, älskade mig. Dom fanns som stöd, både i en kram och i ord. Eller bara hålla min hand under en tyst gråt. De var då jag märkte var kärlek var. Vad Jesus pratade om. Min personliga Jesus bor inte i mig, utan i mina vänner. Ovillkorslös kärlek.

Jag kommer alltid att minnas mina vänner som var med där. Och om jag hade kunnat så har jag skrivit en vacker sång om er allihopa. Men orden för mina känslor räcker inte till. Men jag skall säga er de vackraste orden som jag känner till!

Volontärer 2006-2007, Gud välsinge er alla!

Dagen är igång. Satt och tittade på bröderna Grimm igår innan jag somnade. Den var väldigt bra för er som inte har sett den. Så kolla gärna på den. Idag har jag inte kommit så långt, jag har svarat på mail och ätit frukost. Skall om en stund masa mig in i duschen är de tänkt. Sitter och lär mig predikan tills i morgon då jag skall vara med i den. Och även finslipa på texten till den låten som jag skall sjunga med.

Så nu skall man börja fundera på vad man skall ha på sig och sådant med. Tröja och jeans? Jo de låter bra. (smart Friday)

Vad min dag mer innehåller idag håller jag lite hemligt. Just för att ni skall bli lite nyfikna. *skratt*

Dagens låt; Helen Sjöholm - Gabriellas sång