Jag fick ett sådant fint test skickat till mig. Och såklart var jag tvungen att göra testet. Då jag är testoman. (Sant Friday, sant)

Testet gick ut på att man skulle kolla på hur norrländsk man var. Så här löd mitt svar iaf;

Grattis, du är 17% norrlänsk.. "letar man riktigt noga, hittar man en norrlänning i dig. En pyttepytteliten."

På testet låter de som om 17% skulle vara en hög siffra. Grattis!! Hade jag fått sådär 88% så hade jag förstått. Men åandra sidan, så kanske de inte är ett grattis för mig, då jag kanske inte vill vara norrländsk?

Men eftersom de bara var en pyttepytteliten norrlänning som bor i mig, så skyller jag på att de är Norrlänningens fel till alla bus och hyss som jag hittat på. Appropå något annat om Norrland, förutom att jag inte varit där. (Friday, jag tror inte Mora räknas till Norrland, faktiskt) Men iaf. När jag va lite trodde jag att Kiruna var ett eget land. Och i landet Kiruna, så pratade man Kirunaska *skratt* Och där bodde Kirunaskor (kvinnliga besfolkningen) och Kirunasker (Den manliga delen av besfolkningen).

Haha så tokigt de kan bli.

Over and out

ps, en renskylt, finns dom i verkligenheten? Jag har då aldrig sett en...

Dagens tanke:

"Du kan inte rubba det förflutna, men du kan påverka framtiden!"

Vad betyder detta?

Ibland så vill man bara vara ensam. Är detta egoistiskt? Att man inte orkar vara med någon eller något? Jag kan inte defeniera situationen, om de är egoistiskt eller inte, jag tror inte att de är de. Visserligen är jag inte ”ledig” så ofta, men ibland vill man bara ta de lungt, är de konstigt, man har människor runt sig hela dagen, när man kommer hem så vill man bara försvinna. Bara ta sig från jorden ett tag enbart för att få varva ner.

Om man tar sig en alldeles för sig själv dag, försummar man folk då? Vänner som vill träffas? Familjen. Eller gör man egentligen bara dem och sig själv en tjänst?

     Hmm när man är inne i en sådan hära ”ledsenhets periord” eller vad man ska kalla de så är de nog bra att vara hemma, hemma från allt, alla, alla måsten, mår inte bra, eller jo egentligen så mår jag väll bra men, ja svårt att förklara.

Kanske ska jag ta de lugnt ett tag!?!

Nu när jag bor i Göteborg igen så känns allt liksom annorlunda. Jag visste förvisso att de inte skulle bli samma sak när man varit borta från allt man kännt till och vetat i ett år. Mitt inre jag och mitt yttre jag växte i takt med att jag var borta. Men jag tror faktsikt att jag trodde att allt skulle stå stilla när jag inte var här. Men så vart de ju inte, de var ju många saker som hände, som jag inte vet något om. Är de på gott eller ont?

Var tillbaka i kyrkan i torsdags efter sommaröppehållet. Kände då hur mycket jag har saknat att vara i kyrkan, och all gemenskap som finns där. Man behöver inte säga hur man mår alla kan läsa av dig, vilket jag tycker är relativt bra. Kändes bra med bön och lovsång

And for now, godbye
Amen