"As long as i fall, I dont hit the ground,

As long as i fall, I'm safe and sound

I dont need your face,

no blame or disgrace, no music to change it all. 

As long as I fall, I dont hit the ground,

As long as I fall, I'm safe and sound

As long as I fly, I sure can not die

I dont need you here, to call as long as i fall. "

(As long as i fall - Helloween)

Är de inte så ibland? Bland vänner och människor som man älskar. Att de gör så ont. Att man inte orkar vara kvar? Att man kommer till en punkt där de inte känns som de kan göra mer ont. Att man bara faller. Faller och faller och faller. Tills man slår i marken. Ont gör de. De måste vara den jobbigaste känslan. Att bli sviken av den man älskar. Av människor i sin närhet. Men att förlåta, de tror jag är den lätta delen. Acceptera och sedan finna tillit till personen ifråga igen, de är nog destosvårare. Jag har inte svårt att förlåta, jag ser mig inte själv som en långsökt människa. Men jag kräver respekt och en ursäkt.

Och hur skall man få den? Möta personen öga mot öga? Nej de tror jag inte är de ända sanna. Att ta emot ursäkten på de viset är inte de jag vill i första hand. Utan ursäkten behöver inte vara ord. Kanske är de jag som inte vill ha något att göra med denna människa längre. Och denna accepterar och respekterar detta, och håller sig undan. Jag har förlåtit, kanske vet personen inte de, men jag vet i mitt hjärta. Men jag skulle aldrig vilja ha en förklaring eller en personlig ursäkt.

De som tagit tid att förlåta, och lägga bakom sig. Skulle plötsligt rivas upp. Och varför skulle jag vilja älta de igen? Må dåligt igen? Nu faller jag inte längre, Gud tog emot mig i sina armar. Nu ser jag mig som lycklig. Finns ingen som jag håller något ont om. (Om de ens är en mening vet jag inte, men nu blev de en. Haha, dum Friday.) Jag har vänner som jag älskar och håller av. Jag har råd att resa, vara med min familj, jobba, och finnas. Visst skulle jag vilja träffa någon och vara ännu lyckligare. Men nu vill jag bara leva och glänsa i allt de som jag har.

Kan Jesus förlåta all världens synd, så borde väl vi kunna förlåta EN person som gjort oss orätt? "Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt" De heter de ju inte av en slump. Och förövrigt tror jag inte på slumpen"

 

Sandra

30 november 2007 00:33

Gud hjälpte mig att förlåta en sak i somras. Jag hade ett svek bakom mig, som gjort jätteont, och praktiskt taget rubbat allt jag var säker på med mig själv. Men så på ett läger i somras, jag vet inte hur jag ska beskriva, men hon var plötsligt förlåten. Jag kan fortfarande inte se hur hon kunde göra så, men hon är förlåten. Och det gör inte ont längre. Det är så himla skönt.

 

Petri

30 november 2007 01:01

Men vi felar betydligt oftare (och då också tror att vi gör rätt) än vi försöker vara gudomliga ;)

Du har rätt dock. Men ibland mår man bättre av att få spy galla över någon.

Skumt egentligen. Det finns en person som jag stött på i mitt liv som jag upplevde mig sviken av och tänker fortfarande "jävla subba!" även om det var ca 4 år sedan. (iofs med handen på mjälten så beteede jag mig inte heller helt exemplariskt)

Sen har vi min far som lovat en massa saker men inte leverat sen när det väl kommit till kritan och jag hyser inget agg mot honom om än så är jag lite skeptiskt mot när han säger att han ska göra något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, here we go. Det är onsdag idag och det betyder att jag börjar lite senare då jag jobbar kväll. Jag har egentligen skola på tisdags och onsdagsförmiddagar men inte just denna vecka så därför tar jag mig en välbehövd ledighet med datorn på magen ...

Nyss hemkommen från massa olika grejer på jobbet idag. Först började vi dagen med morgonmässa (jag jobbar i kyrkan för den som inte vet) och vi pratade om folkkyrka och grejer. (Vilket just nu är högaktuellt iom gårdagens nyhet om nästa ärkebiskop.) ...

Jag pluggar en kurs på komvux samtidigt som jag jobbar, eller ja kanske inte riktigt samtidigt då jag inte är på jobbet och i skolan samtidigt... Men jag läser kursen innan jag går till jobbet kanske jag snarare ska säga. Jag läser Naturkunskap 1b vi...

Here we go! Jag har tänkt en del på morötter idag, där av att jag ramlade in på min gamla blogg från 2007 och började läsa lite, och inser att jag egentligen är rätt rolig *skratt* Jag har genom några år skrivit en hel del här, roligt, tråkigt, sor...

Har precis varit ute på min morgonrunda, och jag pushade mig till gränsen så jag fick en riktigt bra tid. 28 min och 45sekunder. Det är min bästa tid någonsin. Vilket är underligt, men så är det, det var väl lite anamma i mig idag. Men nu väntar fruk...