Ni vet den där känslan man har, när de känns som man aldrig räcker till? Folk är sura runt omkring än. Och man blir själv på halvkasst humör. När folk säger fel saker. När dom säger saker som sårar fasten dom kanske inte förstår de själv. Besserwisser saker. Just nu är de något av de värsta jag vet.

Eller när folk bara säger dom mest dumma sakerna. Visst skall man hålla kvar vid sin barndom. Men de känns ändå som om vissa borde kolla längre fram, än att bara blicka bakåt. Leva nu, göra vuxensaker? Tro de eller ej med de är nödvändigt. Jag vill inte behöva jobba dubbelt så mycket för att folk är lata, eller tillexempel pratar telefon på arbetstid. Då blir hjälpen en börda då man i slutändan måste göra allt ändå.

Så himla kul. Riktigt elak, men riktigt kul =) håll till godo