Jag kan inte påstå att jag någonsin tyckt om Gyllenetider. De är plastiggladpop som går att lyssna på när man har lite innanför västen, så man kan sjunga med och skråla i all sin prakt.

Men att lyssna på Gessles Na na na, eller La la la, eller varför inte Scha la la, när man inte har något innanför västen, så får de öronen att blöda, ögonen att smälta, och munnen att skrika avgrundsvrål.

Vad är de som gör att alla älskar den mannen? Är Gessle verkligen sommaren personifierad? Jag kan säga att jag är ytterst tacksam över att jag har sluppit honom hittentills. Om man bortser från att jag bloggar om de just nu.

Då kommer till de jag egentligen skulle skriva om. Hur kommer de sig att en snubbe som Gessle kan påverka så många. Om man bortser från allt detta sommar, svenska schallalala låtar och allt fjantigt poperi, och går till Roxette. Vilket måste vara typ Guds gåva till mänskligheten. Någonstans så måste de ju ha gått så fel för honom. För Roxette, de är minnen, glada skratt och gråt.

Varför var vi tvungna att dras med GT när vi hade Roxette? Man bör inte pajja ett vinnande konsept. Och jag tror att anledningen till att jag kan lyssna på GT när jag har gott innanför västen, är just av den anledningen. För jag tycker att hans tid i Roxette väger upp hans senaste påhitt. Så länge männskan inte släpper ett nytt album *skratt*

Visst är de härligt med solen. Men eftersom vi är svenskar så måste vi klaga. Så jag tänkte börja. Solen hade varit mycket härligare om man inte hade blivit så svettig och äcklig.

Vinntern hade blivit så mycket bättre om snön inte hade varit så himlans kall, och om inte snön hade blivit slask.. Blahabla egentligen.

Jag tycker vi ska vara glada och fira solen. Heja solen friskt humör. De är de vi ropar för =)

Min far har jag berättat här om innan. Precis nu kommer han in i mitt rum och utbrister;

"Du, ost är ju koncentrerad mjölk."

Jag tittar på pappa som ett fån..

"Betyder de att mjölk är komprimerad ko?!"

Säger han nöjt, fnissar, och går här ifrån.

God morgon i min värld.