Ibland tror jag verkligen de är så att vi längtar bort våra liv. När vi tycker att vardagen är grå och tråkig så längtar vi efter de som komma skall, istället för att stanna upp och njuta av tiden. Är de kanske därför som vi upplever att dagarna bara flyger iväg utan att man vet vart de tar vägen. När dagarna flyter på så fint i rutin att man knappt vet när den ena börjar och nästa tar vid.

De är galet egentligen. Jag vill leva i nuet samtidigt som längtar efter framtiden pågår. Ibland så kan man verkligen inse vikten av en minut. Om man missar ett tåg eller ett flyg, så var de precis de där minuten som spelade roll. Tänk om varenda minut i varenda timma (förutom de då vi sover) hade varit precis så betydelsefulla. Vad gör vi med våra minutrar egentligen? Vi slösar dom som om de vore grus som rinner genom våra händer. Ibland bör vi kanske ta upp lite större stenar för att verkligen få känna livets minutrar.