Helt knasigt egentligen, klockan är 23.45 och de är 17 grader varmt ute. De är april. Vart är världen påväg?

De är egentligen ganska galet. Jag får en insikt att vi lever i överflöd. Nu ska jag inte dra fram pekpinnen och hutta den åt olika  håll. Nej jag ska kolla närmre på överflöd än så. Kläder tillexempel. Alla ni som känner mig vet att jag har massor utav den varan.

Frågan är varför. Varför behöver jag så mycket kläder? Svaret är enkelt.

• De behöver jag inte. Men vårt samhälle vill få oss att tro att ju mer sällan du använder ett specifikt plagg, och ju oftare du byter kläder, ju bättre är du. Jag vet inte hur många par jeans jag har, och jag vågar verkligen inte räkna hur många par skor jag har. De är då de blir så påtagligt för mig, hur jag lever mitt liv. När man ser människor på stan som har de mycket mindre.

Jag skulle kunna ge av de materiella. Jag tror dock de krävs mer än de materiella för att få de som har de så mycket mindre att känna sig som en av "oss."

Om vi inte ska ge av de materiella, vad ska vi då ge av?

• Kärlek
• Respekt
• Empati
• Livet
• En andra chans
• Vänliga ord
• Leenden

Man behöver inte vara materiellt rik för att hjälpa.

Jag har förut skrivit om världens vackraste Nina, hon som spelar harpa med ängeln Gabriel och har molnbollskrig i himlen. Just den Nina ska jag prata om nu med.

Nu kommer tårarna tillbaka. Idag är de hennes dag. Idag skulle de varit hennes dag. Hennes 21års dag. Den hon skulle fira med vännerna, släkten och framförallt familjen..

1987-04-28 / 2007-06-20

Osäkra moln.

De smyger sig fram som sommarregn.

Dock är de stilla.

Regnar inte...

än

♪Den vackraste musik som spelats♪

De magiska tonernas dans ♫

♪ ♫ De sprakar och ler emot världen.

Här ser min melodi sin chans♪  

MILLENCOLIN LYRICS

"The Ballad"

The last selection in the ballgame.
Does never get a pass.
"Not appreciated's" just his first name.
He's the scapegoat of the class.
There are no friends to cheer him up and
no girls, no sweet romance.
It's impossible to expand,
when you never get a second chance.

Do you know, who's that guy, who's all alone?
Do you care enough to see? He's in pain and misery.

He's not going to the school-prom.
He said he had the flu.
Trumped-up excuses he told his mom.
-I'm safer here with you.
She told her son. -Someday, they'll all be
sorry for mistreating you.
Don't be afraid my son and trust me.
-You'll be someone they will look up to.

Do you know, who's that guy, who's all alone?
Do you care enough to see?
He's in pain and misery... Do you care enough to see?

Do you know, who's that guy, who's all alone?
Do you care enough to see? He's in pain and misery.

----

Denna låten lyssnade jag en del på under högstadiet. Fast jag la inte så mycket vikt vid texten då. Snubblade över den nyligen igen. Och den är otroligt stark och tänkvärd.

Alltså jag vill säga/skriva en massa saker,

men jag får inte riktigt orden till de.

Orden får inte plats i min mun.

De är stora, runda och blå.  

Musiken strömmar nu ut.

Jag känner mig stum.

Titta på mig,

Se mig.

Har egentligen inte så mycket att säga. För ovanlighetens skull. Utan jag skulle bara vilja uppmärksamma de små och bra sakerna i livet. Leenden. Leenden får oss att må bra.. så bjud lite extra på dem i helgen..