Chansningar i livet. Ibland när man tycker att livet går kalas. Så går de ibland ännu bättre. Men då blir man istället gnällig. För om för mycket går bra på samma gång, så får man beslutsångest och blir inte glada i varje fall. De måste verkligen vara något fel på oss människor ibland.

Precis som när vi säger saker som för oss själva är helt normala och uppenbara. Fasten de kanske inte är så självklara och uppenbara för alls. Vi gör ofta och säger ofta, saker av välmening. Vi inser dock aldrig att de faller ner som pannkakor.

Som man säger "den ena mannens frälsare, är den andre mannens tyrann"

Min syster skickade mig ett mail om den nya texten till den blomstertid nu kommer. Och jag kan mycket väl hålla med om denna texten. Den sitter verkligen som en smäck!

Ny text på psalm 199 - Den blomstertid...

Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring,
vi stannar inomhus.  

De krav som sommarn ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där å gnäller,
fy fan vad jag e fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera,
vi tar en kaka till!

Ibland är de lite skumt hur snabbt saker och ting kan ändras. Som genom ett trollslag. Att man får veta en hemlighet. Som att man får veta att någon gillar en. Att man får ett leende på bussen.

Jag gillar när saker och ting tar vändningar. Bra vändningar. Fast alla vändningar kanske är bra på sitt sett? Eller kanske blir de vad man gör de till?

Jag vet att idag är en bra dag. Och imorgon kommer bli en bättre dag.

"Kom så länge hjärtat slår, kom så längen spänningen finns kvar, i morgon är en annan dag"

Vad man än ser, så verkar de som att död och elände kommer allt närmre. De som när man var liten, var så främmande och läskigt. Är fortfarande läskigt visserligen, men de är oss så himla nära.

När sådant kommer upp så är de så mycket man ska tänka på kring begravning, mottagning, med sedan alla praktiska saker runt omkring.

Man kan ju underlätta för sina nära och kära genom att skriva papper på vad man vill, jordbegravning, kremeras, mm. Detta med begravning är onekerligen ett hett ämne efter de man fick se på Uppdrag granskning. Visst jag är involverad i kyrkan. Men begravning är långt ifrån min avdelning. Jag jobbar med de levande.

Sedan var de tydligen ett repotage i bilagan till GP eller GT, (Har inte läst själv utan en kollega som har gjort) där de skrivit om en kurs. Bygg din egna kista. Varför vill man bygga sin egna kista? *skratt* Får man välja då att den ska vara knallrosa och så ska de hänga discokulor på insidan, för att de ska visa ens tuffa och coola party liv? *skratt*

Nej jag tror jag hade fått beslutsångest och gjort en ny kista varje år (Låter väl praktiskt att bara förvara dem någonstans) för jag inte hade velat ha den längre, för då är den ju gammal *skratt*

Fast egentligen, vart är alla dessa gör de själv kurser påväg? Eller kan de egna kistbygget vara en del av sorghanteringen om man är svårt sjuk?

Jag har idag konstaterat en massa saker. Som tillexempel;

• Jag suger på bowling
• Att jag trivs med mitt liv
• Jag mår bra

Jag träffade folk på vägen hem från stan idag, som jag inte träffat på så himla ofta. Och de kändes bara så härligt att kunna säga att man mår bra, att livet går bra. Och att man inte saknar de som var då de fanns i bilden. Galet ibland vad livet gör.

Att kunna planera för framtiden, att kunna få se framåt utan ångest. Att kunna vara genuint glad. De är riktigt härligt.

Jag tror faktiskt att vi stannar upp alldeles för sällan och tänker på de saker vi faktiskt är bra på. Stanna upp två minuter och tänk på vad du är bra på. Gärna 5 saker. Bara för att du är bra på dem så betyder de inte att du måste vara världsbäst. Men saker som gör dig till dig! Mina 5 saker jag är bra på;

• Sjunga
• Skratta
• Lyssna
• Prata
• Stöka ner

Ibland får man vara glad åt de lilla, för de som är litet för oss, är ofta stort inför någon annan =)

Ibland tror jag verkligen de är så att vi längtar bort våra liv. När vi tycker att vardagen är grå och tråkig så längtar vi efter de som komma skall, istället för att stanna upp och njuta av tiden. Är de kanske därför som vi upplever att dagarna bara flyger iväg utan att man vet vart de tar vägen. När dagarna flyter på så fint i rutin att man knappt vet när den ena börjar och nästa tar vid.

De är galet egentligen. Jag vill leva i nuet samtidigt som längtar efter framtiden pågår. Ibland så kan man verkligen inse vikten av en minut. Om man missar ett tåg eller ett flyg, så var de precis de där minuten som spelade roll. Tänk om varenda minut i varenda timma (förutom de då vi sover) hade varit precis så betydelsefulla. Vad gör vi med våra minutrar egentligen? Vi slösar dom som om de vore grus som rinner genom våra händer. Ibland bör vi kanske ta upp lite större stenar för att verkligen få känna livets minutrar.

Orden de trängs i min mun, orden får helt enkelt inte rum...

De finns ju olika slags smärtor. Pappersår är en slags smärta, vricka/styka foten, bryta revben, när man tatuerar sig. Kramp. Migrän. Smärtan har många ansikten med andra ord. Jag ska berätta om den värsta smärtan, för de är den om inte gör så där "AJ" ont. Utan bara går runt och är sjukt irriterande ont. Mensvärken. Vad är de till för nytta egentligen. Inte konstigt att tjejer har PMS när man känner en fruktansvärt irriterande smärta i magen/underlivet/benen.

Visst man kan ta värktabletter, men vem orkar egentligen vara full av massa konstiga preparat några dagar i månaden. Helt galet egentligen. Varför kan man inte kontrollera sin kropp med på/av mensvärk. För egentligen är de inte själva mensen som är jobbig, utan värken.