Helt galet, kilar överallt. Brösten, magen, ryggen, armarna, byx linningen, nu även låren och smalbenen, nacken och håret. GASCH!! Jag blir galen.. Vad är de för fel på mig? =(

Rödprickig hela jag, snart sönderriven med.. Galet..

Nej nu ska jag fortsätta gnälla och kolla på topmodel och försöka att inte riva sönder hela mig..

Solen lyser, fåglarna kvittrar, blommor och träd knoppas.

Allt är näst intill perfekt. - jag är hungrig.

Fast finns ordet perfekt egentligen. Ibland har jag undrat om perfekt egentligen är en synonym till lagom. För när vi har lagom så är vi ju nöjda. För de är ju precis vad lagom betyder. Men perfekt är väl med precis lagom. Man har precis all man vill ha, varken mer eller mindre.

Om man tänker på salt som någon slags perfekt/lagom substans. Att om man har för mycket salt i matlagning, så vet vi alla hur de smakar, har man inte salt i alls, så smakar de knasigt, som om någonting saknas.

Men vad är saltet i våra liv. Har vi något alls? Då lagom borde vara de vi strävar efter. Medan ordet perfekt för att vi får prestationsångest för att vi måste kunna göra 2miljoner saker samtidigt.

Jag yrkar för att byta ut ordet perfekt mot lagom, för lagom ligger bättre i munnen. Samt att jag vet ingen som känner förakt gentemot att känna sig lagom, men de flesta känner förakt gentemot att vara perfekta.

"Lagom tjock" - Karlsson på taket. De kan jag hålla med om faktiskt. Är inte smal, är inte tjock, men alldeles för omotiverad för att bry mig om bantning och andra grejer, då är de mycket lättare för mig att acceptera att jag är lagom. Och i detta fallet "lagom tjock" *skratt*