I tidningen stod de idag om de såkallade "blogg-syndromet" att man hela tiden ska försöka överträffa sig själv. Visst har jag sagt att jag ska blogga varje dag, visst har jag funderat på hur de ska kunna gå till när jag åker utomlands i totalt tre veckor. Men de håller mig inte vaken om natten. För de är jag som styr bloggen och inte bloggen som styr mig.

Jag skriver mina inlägg om saker som jag bryr mig om, saker som jag tycker är viktiga. Och om jag kan beröra andra med mina ord, så är de bra. Oavsett de är någon av mina trogna läsare eller om de är någon ny som bara trillar in.

Egentligen fungerar denna sida som en ventilationskanal. Där jag är personlig, men inte privat. Det är för mig en viktig gräns. De finns många som inte håller på den. Sedan tycker jag personligen att om man ska läsa en blogg så ska de vara mer än "Idag vaknade jag klockan 8.30, gick upp, tittade ut genom fönstret, åkte och handlade mat, träffade *sätt in valfritt kompisnamn här*. Sedan gick vi på café *sätt in töntigt internskämt citat här*... bla bla bla bla bla...!" Alltså egentligen. VEM BRYR SIG?!

Eller de det vi gör egentligen ändå? Är den bloggen ingen skillnad från min? De kanske också är en person som behöver skriva av sig för att försöka få och framförallt se och förstå vad som händer. Varför man tänker på just de man tänker, och lugna sin oro. Eller för att inse hur tråkigt ens liv är och inse att de behövs något uppiggande?

Men vad vet jag. Jag kollar mina statistiksiffor. Så de är väl inte bara för mig som jag skriver. Men jag tänker alltid på "att även små kastruller har öron"

Detta är Rumäniens bidrag till ESC 2008. Jag tycker de är skumt att visst länderna tävlar mot varandra, men att som denna låten är skriven av svenskar. Där ibland Måns Zelmerlöv. Sådant tycker jag är skumt. Man borde ju skriva för de landet där man bor.. eller?