Måndag morgon.

Veckan börjar om och man ska vara entusiastisk och ta allt med stormsteg. Själv känner jag mig totalt omotiverad. Men de kanske kommer längre fram i veckan? Helgen. Ja helgen var ovanlig, av sällan skådat slag. Men den var bra. Härlig och eftertänksam. Att man bara får tid till sig själv och sina tankar är ganska ovanligt de med.

Känner mig inte direkt bortskämd med tid. Hade jag fått välja så hade jag velat ha 30timmar per dygn, men de kanske bara hade reflekterat i att jag hade jobbat mer och fortfarande haft lika lite tid till saker som jag tycker om att göra.

Kanske ska man ta en stund på rasten varje dag och bara sätta sig ner med sin kopp kaffe och bara fundera över livet, universum och allting? De hade onekerligen varit praktiskt.. Men vem skulle ha tid till de? När de man gör på rasten är att snacka en massa smörja för att sedan börja jobba igen, och prata mer smörja med sina jobbarkompisar. Fast jag gillar mina jobbarkompisar, så jag tycker de är bra smörja =)

För övrigt vet jag inte vad som är fel på mig. För de senaste fyra dagarna så har jag använt ordet "onekerligen" typ 30ggr eller något. De är helt galet. *skratt*

När du tycker att livet suger och är dåligt. Tänk på de bra sakerna du har som ligger framför dig. Vi glömmer ofta att vi inte är oövervinnerliga. De räcker med minsta lilla grej för att vi ska stå där med ingenting.

"då lever jag på smulor och på pantburkarsretur" / Loke Nyberg.

Allt de vi har kan tas ifrån oss, lika lätt som vi fått de. Både vänner som materiella saker. Saker som vi ofta tar förgivet.

Men mina vänner; Jag älskar er! <3

Angående Teddys kommentar om inlägget på felhörda låtar, så trodde jag även att dom i låten som de sjunger i Lejonkungen gick såhär;

Min version; Ingen förstår, hur dåligt jag mår, ingen förstår min morot.

Orginalet; Ingen förstår hur dåligt jag mår, ingen förstår min ORO!

Fatta att de var ett uppvaknande för mig. Visst tyckte jag väl att de var lite konstig att sjunga morot, men hey, inget förvånar mig längre.. Nästan.. *skratt*

Min pappa är väldigt bra på att höra fel, den bästa jag vet på de faktiskt.

Jag ropar; "pappa har du sett ett hårband"

Pappa svarar "vilken spårvagn ska du med?"

Vi brukar säga att man har kamelkalsonger i öronen när de händer. *skratt*

Jag känner mig så duktig. Jag har skrivit klart kapitel två på min bok. De är faktiskt ganska spännande att skriva den. För jag överraskar mig själv. Jag är själv nyfiken på hur de ska gå.

Boken som har samma titel som bloggen (en kaka till er som kommer på vad den heter.) Nu är de bara åtta kapitelkvar. Om jag kommer publicera något här? Jadu, jag skulle kunna sätta in ett stycke här;

Detta är för första kapitlet fjärde stycket.. Så nu vet du de.. *skratt*

Jag brukar få spam som dom kallar "Visste du att?" Jag vet inte hur jag fått de, men får de iaf med jämna mellanrum. Men dom är faktiskt ganska roliga. Tänk om man kunde lära sig något av sin spampost i allmänhet. Då skulle de plötsligt få ett syfte *skratt*

Men saken är den att detta stod i;

• Låtsassmuts

Om din granne hånar dig för att din fyrhjulsdrivna bil aldrig ser ut att användas offroad som det är tänkt, kan du nu få Spray-On-Mud. Det är helt enkelt lera på burk, så att din bil ser skitig och använd ut.

--------------------------------------

Haha, de är ju verkligen helt galet. De MÅSTE vara en amerikanare som har kommit på de. Och så undrar dom varför människor i världen svälter.. Galet...

I tidningen stod de idag om de såkallade "blogg-syndromet" att man hela tiden ska försöka överträffa sig själv. Visst har jag sagt att jag ska blogga varje dag, visst har jag funderat på hur de ska kunna gå till när jag åker utomlands i totalt tre veckor. Men de håller mig inte vaken om natten. För de är jag som styr bloggen och inte bloggen som styr mig.

Jag skriver mina inlägg om saker som jag bryr mig om, saker som jag tycker är viktiga. Och om jag kan beröra andra med mina ord, så är de bra. Oavsett de är någon av mina trogna läsare eller om de är någon ny som bara trillar in.

Egentligen fungerar denna sida som en ventilationskanal. Där jag är personlig, men inte privat. Det är för mig en viktig gräns. De finns många som inte håller på den. Sedan tycker jag personligen att om man ska läsa en blogg så ska de vara mer än "Idag vaknade jag klockan 8.30, gick upp, tittade ut genom fönstret, åkte och handlade mat, träffade *sätt in valfritt kompisnamn här*. Sedan gick vi på café *sätt in töntigt internskämt citat här*... bla bla bla bla bla...!" Alltså egentligen. VEM BRYR SIG?!

Eller de det vi gör egentligen ändå? Är den bloggen ingen skillnad från min? De kanske också är en person som behöver skriva av sig för att försöka få och framförallt se och förstå vad som händer. Varför man tänker på just de man tänker, och lugna sin oro. Eller för att inse hur tråkigt ens liv är och inse att de behövs något uppiggande?

Men vad vet jag. Jag kollar mina statistiksiffor. Så de är väl inte bara för mig som jag skriver. Men jag tänker alltid på "att även små kastruller har öron"

Detta är Rumäniens bidrag till ESC 2008. Jag tycker de är skumt att visst länderna tävlar mot varandra, men att som denna låten är skriven av svenskar. Där ibland Måns Zelmerlöv. Sådant tycker jag är skumt. Man borde ju skriva för de landet där man bor.. eller?

Jag säger som Biffen

"Jag är död, lämna blommorna och stick!"

Uniefär så trött är jag just nu =/