----------------------------------------------------------------

Idag är de Gustav Adolfsdag. Så de går ut på att man skall äta bakelser. Annars är de som vilken annan dag som hellst.

Han blev ju dödad i tyskland för jag vet inte hur länge sedan. Jag har för mig att de var i Lützén iaf. Men egentligen, hur mycket kan vi om våra gamla kungar och drottningar? De är ju ganska kul att veta egentligen. Jag har ingen aning om han Tyko Brae (eller va han nu hette) var kung eller inte.. Men han dog ju för att han aldrig kissade, han ville inte lämna bordet, så hans urinblåsa sprack. Då tycker man kanske att dom borde ha lärt sig att de räcker med VARMRÄTT och EFTERRÄTT när man äter middag. Man behöver faktiskt inte 32stycken. Ja du läste rätt, de kunde vara upp till 32 rätter, för en man som han då vill säga. Ju längre ner på bordet man satt ju mindre maträtter fick man.

"Åhnej, jag fick bara 8portioner" Alltså de har jag inte tagit som ett nederlag, utan med tacksamhet. Eftersom dom använde en fjäder för att få upp de dom ätit, för att kunna äta lite till.

Men Hallå?! Om jag har ätit så är de iaf för mig, de sista jag tänker "jo men nu skall jag nog äta lite till" Utan för mig är de mer att man skall ge maten till någon annan, för jag vill inte ha den. Men tänk bara den för oss roliga tanken, om någon av dom fått magsjuka. Då hade jag verkligen inte velat sitta vid de bordet.. Då dom ofta var många fler än bara familjen..

Ni vet den där pirrande känslan som man får när man skall träffa någon som man tycker väldigt väldigt mycket om. Man rodnar för allt den personen säger. Och tycker att hela världen är fantastisk första gången man kysser varann eller håller varann i hand. De är en känsla som jag saknar.

Men men, vad har nykärheten att erbjuda när man har vänner som stöttar och älskar än? Men om jag får välja så tar jag gärna båda.

Nu vill jag bara hitta någon som kan erbjuda min en snygging med, så har ni någon på lager så säg till.

De finns så mycket man vill.

De finns så lite tid.

De finns så många som säger nej.

Men jag säger, ja!

Men du säger, va?

Men ingen säger, åk!

Vart skall jag åka?

Vart skall du åka?

Vart skall vi åka?

Har jag redan åkt?

Vart är resan påväg?

Mitt inre är påväg mot solen!

När jag var liten så trodde jag att alla vuxna bara hade beskymmer när de kommer till räkningar. Och om hur mycket deras barn spenderade. (Men Friday, du spenderade ju ingenting nästan när du var liten, de är nu du gör de för dina egna pengar!) Men ju äldre jag blir, ju mer inser jag att vuxnas känsloliv är så himla mycket mer komplicerat än vad tonåringars är.

När man växer upp så lever man i idéalens värld. Där man skall vara snygg, smart och självsäker. Och som vi alla vet är detta svårt speciellt när man är sådär 15-16år gammal. Men sedan när man blir vuxen, vad händer då?

Vad är de som händer? Jo de är väl de att samma tonårsbeskymmer kvarstår, man skall vara snygg, smart och självsäker. Samtidigt som man har krav att man skall skaffa lägenhet, pojkvän och bilda familj. Man skall utbilda sig och skaffa sig ett jobb. Man skall pensionsspara, försäkringar, bil, lån, barn.

Räkning på räkning. Matlagning, disk, städ, tvätt. Mer räkningar.

När är de meningen att man skall leva livet? Se världen, Att testa på alla saker man kommer ångra att man inte gjort annars?

För att sedan inte glömma, att man kommer upp i sådär 35-40års åldern, gå in i väggen och bli sjukskriven.

De är just då som jag funderar på varför man vill växta upp så snabbt när man är 15. Man vet inte vad som väntar. Hade jag fått välja hade jag gladeligen gått tillbaka 5år. Men men, man lär sig, säger dom.

Här är en sådan där härligt sommrig bild. Den är på mig. Detta var en härlig tid utan problem. Eller var de det? Nej de va de inte. Men just den dagen minns jag väldigt väl. Kortet är taget i en sjö som ligger nära Åmål. Otroligt härligt. Att se den frihetskänslan som bilden förmedlar önskar jag att jag inte var här. Jag vill vara i sommarstugan, och de är sommar och de är varmt. Jag vill inte oroa mig över jobb, frost och snor.

Känner jag mig lyckligare med mitt liv nu, än vad jag gjorde för ett år sedan? Det tror jag inte. Men jag känner mig nöjdare med mitt liv nu än för ett år sedan. Skillnad? Jo de är de, lyssna på orden.

Men Frida vad ska du göra efter jul? Jag vet inte. Vill åka som volontär någonstans. Har du råd med det? Jo de hoppas jag väl. Man kan ju alltid söka diversejobb åtminstonde? Vill åka långt bort, Malaysia, Indien, syd Afrika. De kvittar egentligen. Bara man får uppleva, andas och leva. Se och lära, lära sig. Dela, ge och få.

Annars just nu? Jag är fortfarande sjuk. De gör ont i kroppen. Ont i brösten, lungorna och mjälten. Ont när jag skrattar, gråter, andas. Till och med när jag tänker gör de ont. Vill bara att de skall sluta göra ont. Jag har varit sjuk i en vecka nu. De är lagom lätt om man tänker på all den inkomst man bli av med. Har man mer än ett jobb och blir sjuk är de inte lätt.

De känns som tårarna skall komma snart. Bara en så otrolig nedstämdhet. Tror att de beror på medicinerna. Bråka inte med mig nu är ni snälla. Jag orkar inte. Är bara så ofantligt trött. Trött på att jobba, trött på mig själv. Trött på att hålla humöret uppe. Så nu får ni leva med att jag är sur och gnetig ett tag. Känner mig bara så stressad. De känns som de är något som saknas.

Vem är du och vad gör du? Frida är jag. Vad jag gör? Ja de vet inte ens jag. Gråter över min enfald? Att vilja så mycket. Men min egna kraft tynger ner de?

- Jag vet inte..

Pappa fyller år idag. Han fyller 50. Så vi äter tårta. Som min vän Christer har bakat. Pappa fick så att han skall få göra en ballongfärd. För de har han velat så länge jag kan minnas. Och nästa sommar skall han få göra de. Vi skall ha fest för honom här på lördag med. Inte hemma alltså, men i en lokal som vi har hyrt. De är han värd!

Sitter och lyssnar på Townsend och pratar med Biffen. Han kommer hem snart. Då skall vi kramas lite.

Detta är en serie som jag tycker är väldigt underhållande. Det är en snubbe som heter Peter Dyamo som har skapat den. Jag tycker de är roligt med alla insikter man kan få när man läser den. Jag vet inte om han själv tänker på de. Den heter iaf Hokus och Pokus!

Det som jag känner här är att Pokus kanske inte är så dum egentligen. Frågan är om hon verkligen startar en ny religion eller är en ny slags Luther som vill förnya kyrkan, och dess tänkande. Länge har man lärt konfirmander om treenigheten*. Och detta kanske är ett nytt sett att se på just detta?

Förut har man sagt att Gud, Jesus och anden kan även tänkas som samma sak. Tillexempel vatten. Vatten kommer som ånga, flytande och som fast form (alltså is.) Men de som Pokus gör här är väl att mer nyskapande se på detta med kristendomen?

Spiritus kakao = Pulverform

Heligt chokladtomte = Fast form

Vår Fader och storfräsare Oboy = Flytande

Är detta egentligen så stor skillnad från vatten teorin? Kanske, kanske inte, eller så är de bara jag som svamlar bort. Men för min egna personliga del så föredrar jag nog hellre att tänka Gud, Jesus och den helige anden som något gott och smarrigt som choklad. Istället för vatten. Vanligt genomskinligt, smaklöst vatten.

*treenigheten betyder att Gud, Jesus och den heliga anden är tre olika versioner av samma Gud, som samtidigt kan gestaltas i tre olika former, bara är en och samma.

Jag hittade denna bilden när jag letade runt bland bilder på google.se. Och funderar nämligen på om den är äkta. Om denna killen verkligen ser ut så här?

Visst vem är jag att dömma hur han serut? Men de kan ju verkligen inte vara hälsosamt. De ser ju tillochmed ut som huvudet skall lossna med hjälp av en explosion från kroppen (vilket iaf hade varit ganska roligt att se, á la cartoonstile!)

Men jag kan nu konstatera att jag inte längre har komplex för mina lår. *Host* Fast vad värre är väl, att denna mannen tycker sig inte heller vara snygg? Utan är precis som alla andra, påväg mot något "bättre"

Jo föresten, Fröken Nilsson! Ta hand om din karl! DFH!! Btw, riktigt sexiga kalsingar *grrr*

Bigger is not always better. Och i detta avseendet säger jag bara AMEN!!

Allt är ett kaos. Allt. Du, jag, vi, alla!

Att inte se vad som verkligen händer.

Att fly bort från den verklighet vi skapat.

Då kaoset som brukade vara så låfngt bort,

Nu är så nära att man kan ta på de.

Allt är ett kaos. Allt. Du, jag, vi, alla!

När dagensfundering är,

Orkar jag med en dag till som denna?

Alla såras. Alla har ont. Vi har ont.

Borde man bara dela på sig?

Allt är ett kaos. Allt. Du, jag, vi, alla!

Vi borde prata. Men de är lättare att skrika.

De är lättare att inte låtsas om de.

Vill inte prata om de alls. mina känslor.

Varför får man inte bara vara ifred?