Mått ganska dåligt idag. Halsen krånglar igen. Så jag måste till läkaren i morgon igen. Så skall vara där vid 8. Sedan börjar jag jobba 9.30 Har inte tid att ta de en massa lugnt. Utan har en massa att göra. Sedan skall jag jobba hela kvällen med. Men de mesta förberedelserna är nästan klara. eller ja hälften. Men resten är inte lika svårt som detta har varit. Tack gode Gud

Tänkte dela med mig av några rader ur en låt som betyder mycket för mig. Men denna gången tänker jag faktiskt inte skriva vad jag tänker på. Utan nu skall själva tänka efter.

Låten heter The Garden's Tale av ett danskt band som heter Volbeat

"Leaving it all with my only friend
Her beauty was lifeless on the stair
Oh baby I´ll carry you away
Into the garden´s tale
But everything died and turned to stones
I laid her down under the old oak
Seing it all
Blossom forever more"

Håll till godo, och ta hand om varandra!

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva här. Men jag kan inte förmå mig själv. Men de finns vissa personer jag tänker extra på.

Själv har jag åkt på feber och halsont.. Igen!

I vinden hörs rösten.

Han som säger till dig att gå.

Du har fått ett uppdrag.

Visa världen sanning.

Ha kärleken nära.

Tron tänder hoppet.

Vinden vars färger ögat kan se.

Orkanen som tar tag i sanden.

Ljuset som ändå lyser klart.

De finns en källa.

Dit jag går varje dag.

Den drar mig närmre dig.

Nu skall jag ta mig tillbaka.

Förvandligen är oändling.

Men jag ber dig att förlåta mig.

Där uppe lyser stjärnan.

Led mig.

Se mig för den jag är.

Inte bara jag som vill ha styrkan.

Ingen vill känna pressen.

Visa mig styrkan.

Ta mig till ditt inre.

Släpp mig fri.

Jag är din.

Detta skriver jag till dig som känner oro.

En oro av att inte duga, oron att inte veta vem man är.

När allt känns tungt och jobbigt.

När oket på dina axlar blir tyngre och tyngre.

När man sitter fast som i kvicksand.

Ju mer du kämpar, ju längre ner hamnar du.

När du känner att ingenting är värt.

Då skall jag visa dig himlen. Då skall jag visa dig paradiset. Då skall jag visa dig kärleken. Då skall jag visa vem du är. Då skall jag visa dig tillit.

Jag ber till Herren om styrka. De jag känner då är att situationen blir jobbigare. Varför blir de så? Vi måste tänka på vad de är vi ber om. Om jag ber Herren om styrka, hamnar jag inte i en situation då, där jag kan visa prov på min styrka? Där jag kan glänsa i styrkan och i kraftern från Fadern?

       De är svårt. Men nåden finns där.

Fotspåren i sanden. En väldigt stark berättelse. Jag har tidigare berättat om mina referenser till den historien. Och när den berättelsen tog form i mitt egna liv. När jag blev buren av kärleken.

 se; http://agent-friday.bloggagratis.se/2007/09/#274105

ViDå var operabiljetter beställda. De kommer att bli kalas. God mat, skön musik, underbar sång. Heaven.

Nu hör jag glassbilen utanför mitt fönster. Sitter och väntar på att Grey's Anotomy skall börja. Spännande...

Har färgat håret igen (För ovanlighetens skull menar du Friday) Så nu är de mörkrött med svarta och ljusa slingor i, de är kalassnyggt. Tycker de är kul att testa på nya saker. De gäller bara att våga.

 ---------------------------------------

Nina min ängel, du har varit i mina tankar stora delar av dagen idag.

De känns som de är något du vill säga.

Du finns i himlen och i mitt hjärta.

Älskade Nina.

Vila i Frid!

Just nu längtar jag till julbaket. Ni vet när de luktar pepparkakor, kola, knäck, lussekatter och choklad i hela huset. Den lugnande känslan. Tomtarna, färgerna, pysslet. Åh, jag gillar att pyssla =)

"Där dagen och natten möts, och där havet går till ro, där älvor och trollen och vidarna vaknar till liv" - Loke Nyberg

"Stormarna kommer, och regnet de faller men jag står här i din härlighet. Jag står på en klippa jag står på ditt ord, jag står på alla löften du gett." - Stefan Almqvist

Kort, konsivt och vackert. Önskar att man själv kunde skrivit de där.

 För mig är bön mycket mer än om att be om hjälp. De är mycket tack och förlåt som jag känner är viktigare, iaf för mig.

Men visst, många ber om personlighjälp, andra om världslig. Man ber ofta för de man tycker är viktigt.¨

Om de slår in, eller inte. Vems fel de är att de inte gör de. De svaren är olika beroende på vilken kristen, eller vilken sorts kristentillhörighet denna personen har.

Men sedan tror jag inte att Gud besvara våra böner för att vara snäll. Utan för att någon balans skall finnas. Rättvis är Gud. Men ibland ser vi inte de eftersom vi är så inne i oss själva.

Men vill vi allltid höra svaren, de är med en tanke. När Gud säger JA! då är allt kalas. Men när Gud säger NEJ, så vill vi inte alls lyssna.

De finns en berättelse. Den går lite ut på de jag försöker komma fram till. Att vi alltid har bestämt vad Gud skall göra för oss, att vi ser de i våra böner. Att vi kanske glömmer att se vad Gud egenligen säger.

”Det var en man i en stad, Plötsligt blev de översvämning i staden och vattnat började stiga fort.
Först kom de en man i en bil som stannade vid huset, och sa att mannen skulle hoppa in i bilen och köras till säkerhet. Men mannen ville inte detta, han hade tjäntat och fruktat Gud i hela sitt liv, vigt sitt liv till Gud, så Gud skulle rädda honom.
Bilen hörde iväg, och vattnet steg ytterligare.
De kom en pansarvagn, som sa att han skulle hoppa in, så skulle han köras till säkerhet. men mannen sa coolt att Gud skulle minnsan rädda honom. Och pansarvagnen körde iväg.
De kom en motorbåt, för nu hade vattnet stigit till över våningen på mannens hus. Men mannen vägrade fortfarande att ta emot hjälpen, för de var Gud som skulle hjälpa honom.
Vattnet steg ytterligare och tvingade upp mannen på taket. Nu syntes nästan inga hus alls, och inga andra människor. Då kom de en hellikopter, dom slängde ner repstegen, skrek åt honom att klättra. Men klättrade mannen? Nej, Gud skulle rädda honom. Hellikoptern åkte iväg.
Mannen drunknade.

Mannen kom till Gud, och han var så förbannad att han inte visste vart han skulle ta vägen. Så länge som han tjäntat Gud, bett till Gud, fruktat Gud. För ingenting? När de verkligen gällde så hjälpte inte Gud honom?
Gud sa ”Jag skickade dig en bil, en pansarvagn, en motorbåt och en hellikopter, men du tog inte chansen”

Jag tror vi är likadana. Att vi förväntar oss att de är Guds hand som skall komma ner och lyfta oss till säkerhet. Vi borde egentligen öppna ögonen och se vad de är Gud vill. Vill säga oss, allihopa.

Men de kanske bara är jag.