En lïten del ur en fundersam hjärna!

Senaste inläggen

Av Frïday - 2 mars 2011 14:54

Har du någonsin känt ångest när du tittar på ett tomt papper? Att känna att jag kommer förändra utseendet på detta papper. ”De är Mitt val.” Men nu sitter jag här och försöker komma fram till vad jag ska skriva, men istället blir jag distraherad av allt som är runt omkring mig.

Jag har alltid haft svårt att skriva uppsatser, men när de sätter pressen på mig och säger att jag får skriva om vad jag vill, så känner jag mer utav en panik som pågår inom mig. De är svårt nog att hitta information när de ger mig ett givet tema, men nu fick jag ett tomt papper, och i och med de en tom hjärna.


Jag skulle nog vilja våga mig på att säga att jag är en underlig person. Vilket inte betyder att jag tror på de där med ”vi är alla unika som snöflingor” för de är vi inte... De finns bara X antal hårtyper, färg, form, egenskaper och braigheter/dåligheter och risken att någon inte är som jag, känns ju inte så stor, ibland får jag lite ångest när jag tänker på de, för tänk om den personen är en bättre jag än vad jag är? Går de? Hur som helst, underlig person, de var där vi var. Jag vet inte, folk säger så mycket, ibland vet jag inte, jag gnäller lite, för de känns som de är de som jag ska göra i de läget, men egentligen bryr jag mig inte så noga.

Uppsats, uppsats, uppsats... Jag blir galen, vad ska jag skriva om? Kan man skriva en uppsats om... ja, eller nej, eller fan jag vet inte...


Jag säger inte mer än vad jag behöver, men jag tänker mycket, tror mycket, men vad spelar de för roll nu? Ingenting spelar längre någon roll, förutom denna uppsatsen. Men kanske om jag stirrar på detta papper tillräckligt länge så kanske de kommer ner några ord på de.... Kanske...


Jag har de! Jag ska skriva en uppsatts om livet, mitt liv, om att leva, om att finnas, om att älskas... De vi kallar livet! Bara för att jag har kommit på vad uppsatsen ska handla om så är pappret fortfarande tomt. Jag är rädd för att skriva fel, att ha fel, tänk om jag har fel? Tänk om jag inte kan så mycket om livet som jag tror mig kunna... Känner mig lite ambivalent... Någon som jag borde kunna saker om livet, om allt som är vackert och sprudlande i allt elände och kaos, att finna skönhet i skräp och att leva för dagen med sikt på framtiden.


Jag vill kunna se med värme på liv som jag en gång kallade för mitt, om livet som jag levde, delade, till viss del älskade, till viss del hatade... De livet som jag kände mig likgiltig inför, för skratten som jag delade med dem jag älskade, för tårarna när något rörde min själ. Känslorna ligger mig väldigt nära, kanske är de därför som jag har väldigt lätt för att skratta? För att gråta? För diverse andra känslor som ligger där emellan och bredvid. För livet är idag inte som de än gång var, då jag trodde på de hela, på skapelsen och fjärilarna, att man kunde stå på molnen, hoppa och drömde om att flyga...


Jag har varit bland molnen, jag har flugit, men fortfarande är drömmen fortfarande en dröm, då de inte alls var som jag trodde de skulle vara. Är jag bortskämd med mina drömmar? Eller är de min verklighet som var, som jag var bortskämd med... Vem är jag att säga? Vem är jag att dömma... Jag är bara en, ja, vad är jag? Jag är bara den som ska skriva en uppsats, vare sig mer eller mindre, men jag vill hellre vara mer.


Av Frïday - 28 februari 2011 09:31

De finns i mina händer, de finns i min kropp. Sprider sig till hjärtat, de finns inget stopp! Du kan få ta allt vad jag äger, men mina drömma äger jag. De är dom som skänker trygghet, så därför skriker jag;


Jag är lyckans fågel som flyger fri, jag är allt som andas, genom molnen flyger vi. Vi kan forma våra stenar, med vattnets ström. Vi ska leva för varandra de är de som är min dröm.


Drömmer att ligga vid stranden och känna havets doft. Drömmen om universum, känns mer som ett himlastoft. Jag kan forma mina drömmar, jag kan känna mig fri. Drömma mina drömmar, jag kan gå från jag, till vi.


Jag är lyckans fågel som flyger fri, jag är allt som andas, genom molnen flyger vi. Vi kan forma våra stenar, med vattnets ström. Vi ska leva för varandra de är de som är min dröm.

Av Frïday - 27 februari 2011 20:42

  Jag känner att jag är värsta bästa konstnären, ni kanske har några tidigare bilder där jag visar mina kunskaper i Paint! Haha varför hålla på med de tuffa programen närm an kan göra de enkelt för sig?


Hur som helst, kanske ingen som har missat de, men jag skulle gärna vilja ha en giraff som husdjur, jag har 270cm i tak, fast, ja, jag kanske ska skaffa en större lägenhet då, eller kanske en ranch? Kanske inte är så schysst mot giraffen att tycka in den här hos mig... jaja, drömma går ju! Kanske ska börja med något mindre? En par dammråttor till kanske??

Av Frïday - 27 februari 2011 13:48

Vettekatten vad min granne pysslar med i lägenheten över, för de knarrar och knarrar och så har de hållt på sedan han flytta in. Med tanke på att hans lägenhet blev renoverad innan han flytta in, för så himlans lång tid kan de inte ta att möblera tycker jag, för de låter som han puchar soffan fram och tillbaka i rummet... Haha Karlar! xD Eller så kanske han dansar balett? Hur som helst, undra om han någonsin sover?


Idag har jag gjort sådana där vuxen saker, som fixat lite i köket, tagit fram maten ur frysen som jag ska tillaga sedan, betalat räkningar, fixat lite med bankgrejer via internetbanken. Då jag inte haft någon inkomst sedan sista oktober så kändes de skönt att få lön då jag levt på sparpengar sedan jag kom hem från Malawi, så lön var ett trevligt tillskott, men även att få in pengar till de där sparkontot igen.


 Men men, snart dags att laga lite mat... börjar bli hungrig.

Av Frïday - 27 februari 2011 09:54

När jag var liten drömde man alltid om de stora livet. När jag blir vuxen! Själv försöker jag väl lite leva kvar i de där ”när jag blir vuxen” för allt var så mycket enklare då. 

När jag blir vuxen så ska jag… När jag var liten kom svaret lika självklart som om frågan hade varit ”vill du ha en glass?” När jag var liten så ändrade jag mig kanske lite från år till år vad jag ville bli när jag blev stor, de kunde vara allt från provsmakare på en godisfabrik, till Barbiedocks kläddesigner. Jag drömde om slott stora som berg, gjorda utav choklad. Om att himlen var långt borta, och där satt farmor tillsammans med sina vänner och dansade bugg till en Kicki Danielsson låt.

Idag… idag är mina drömmar annorlunda. Men kanske lika orealistiska idag, som då? Jag tror på lycka och kärlek. Två saker som känns lika långt bort som de där slottet. Jag tror på frid och frihet, inre frid, världsfrid. Att mamma skulle komma fram sådär alldeles mammigt och snäll och säga att världen blir bra, så länge vi blåser bort de onda, och sätter ett Bamseplåster. Dessvärre har jag inte hittat ett Bamseplåster stort nog till vår jord. Men jag ger inte upp hoppet. Kanske är Bamseplåstret bara en metafor för dig och mig. För oss att göra skillnad i världen? För oss att blåsa på de som gör ont, för att göra världen lite bättre, kanske för en enda människa. Men för den människan, skulle de vara hela världen.

Av Frïday - 27 februari 2011 00:43

Ur skuggans djup föds en sorg. Svart, och oigenomtränglig. Sorgen kan virra omkring i flera år i en mörk skog. Men ibland faller ljuset in i en lite glänta. Ibland måste sorgen leta lite. I den gläntan fann sorgen en gråsparv. Som alldeles ensam satt där och åt. Men den så ut att må bra. Sorgen satt sig ner, tittade på gråsparven.


Sorgen blev rädd. Vad skulle han bli om han inte var sorg längre? Skulle han bara försvinna? Skulla han bara sväva ut i tomma intet? Men så tittade han på gråsparven igen. Och såg nu inte bara en gråsparv utan även en liten kanin. Han snurrade runt, runt runt.


Han såg för första gången de gröna bladen på träden, blommorna, alla fåglarna. Han såg havet som brusade, bäckar som porlade. Han såg höga berg. Han såg en ljus värld. Sorgen drog fram till bäcken, han tittade ner, han såg.


Allt skulle bli bra. Inget fattades honom. Nu kunde sorgen se. När han var redo så såg han. Han såg sin utväg. Utvägen var ljuset. Ljuset vi ger till varandra. Ljuset är kärlek. Inte bara mellan den som man är kär i och en själv. Utan riktig ärlig och uppriktig kärlek. Tänk va en liten gråsparv kan göra. Bara han har en gråsparvstittare…

Av Frïday - 26 februari 2011 23:41

Idag är en sådan där dag när jag har tänkt för mycket... Säger vare sig att de är dåligt eller bra (hmm bra eller dåligt låter iof bättre, men jag ville hellre avsluta med de bra ordet då de ger mer utav en uppfattninge av att de är bättre, för de är de!) För några år sedan så fruktade jag sådana dagar... Tänk att vara runt en massa människor och tänka för mycket, då förknippade jag de med ångest,  men idag, känner mig rätt så lugn, och funderade faktiskt på varför jag kände den där ångesten. Men tror de hade mycket med skolan, sedan med jobb att alltid gå på vik, och att aldrig riktigt veta "vad som händer sedan". När man levde som jag gjorde då, för stunden, eller ibland för sekunden (som de kändes) till att ha ett stabilt och ordnat liv idag, känns mil i sär. Och vad vill jag egentligen säga med detta? Ja, ärligt så vet jag faktiskt inte... ville väl bara säga de...


  • Vad jag har tänkt på i korthet; kärleken, vännerna, träning, jobb, schema, jobb, resa, vännerna utomlands, jobb, tatueringar, känslor, räkningar, jobb, schema, mat, städa, jobb, migrän, medicin, drömmar, jobb, superhjältar och ja, jobbschema... Hejja hejja!!! 
Av Frïday - 26 februari 2011 08:01

Ny dag, lika trött som när jag somnade *skratt* de är väl lite av en bedrift? De tycker jag iaf. Ska alldeles strax in i duschen och hoppas på att de kommer få mig att vakna till. Sedan blire lite frukost och sedan iväg till jobbet.


Vi ska ha ADKL idag (a different kind of leader) de är en utbildningsdag för våra konfirmandkompisar, alltså för ungdomar som vill fortsätta att vara med i konfirmandgruppen som ledare efter de att de själva är konfirmerade. Så vad jag försöker säga med alla dessa svamlande ord är "ledarutbildning" Hejja hejja =)


Drömde en jättejobbig dröm i natt. Gillar inte att vakna av att man gråter, de för mig är lika jobbigt som att vakna med migrän. 300 känslor man får med sig från drömmen tills man vaknar, och de där att man måste intala sig själv att de var en dröm.


De är ändå intressant de där med hur drömmarna påverkar oss. Jag vet att jag är väldigt påverkad av mina. Och jag hoppas att jag inte (och tror inte jag har heller) sanndrömar som något slags medie, men man får la helt enkelt slappna av och kanske ringa personen man drömde om?


Nej men oj va mycket klockan är, duschdax!


hej hej

Presentation


En blogg om vardagsbetraktelser, träning, fest, jobb och vardag...

Fråga mig

3 besvarade frågor

Omröstning

Tror du på Gud?
 Ja
 Nej
 Tror på något, men kan inte säga vad.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Om du har något att säga =)


Skapa flashcards